Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden
aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt
doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången,
aftonen
den underbara,
då dina lockar dolde mig för
världen
medan du dränkte alla mina
sorger, älskling
i din första kyss.
Evert Taube
Kommentera