Den här väskan från Bik Bok gillar jag verkligen. Undra om den finns i Borlänge, annars går den ju alltid att klicka hem på deras hemsida. Få se om den finns kvar efter jul, nu har jag i alla fall inte råd. Tror jag. 
 

Jag lyssnar på ”Jag och min far” med Magnus Uggla. Jag tänker på min otroligt saknade morfar. Vill ni veta en hemlighet. En anledning till varför jag valde att läsa till lärare i just naturvetenskap är tack vare min morfar. Han var min alldeles egna Skogsmulle. Det är han som lärt mig mest om naturen: växter, svampar, träd, fiskar, fåglar och insekter. Han lärde mig växter, och dess namn på latinTillsammans med morfar var det aldrig tråkigt att vandra i skogen, han hade alltid något nytt att berätta eller visa. Jag minns hur jag brukar sitta i hans knä med kikaren, vi spanade efter fåglar och sedan letade vi reda på rätt art i fågelboken med den gröna ryggen. Det var han som försvann ut i skogen och kom tillbaka flera timmar senare med en mikrofon som han täljt till mig. Den där mikrofonen som jag älskade och mimade till Carola med. Morfar bad mig ofta att uppträda för honom, jag dansade och mimade medan han satt i sin fåtölj och klappade händerna. Det var morfar som tog bilen ut i skogen på små, små stigar, jag minns att jag var lite rädd men det suddades ut av all spänning. Jag minns promenaderna till bäcken för att kasta sten eller leta efter grodor. På vägen hem blåste jag, Niklas och Jesper till tonerna av fågelsång i våra flöjter som morfar tillverkat med sin kniv. Uppkrupen i morfars varma famn kunde man sitta i timmar med stora öron och lyssna på alla hans historier, där kände man sig alltid trygg. Innan vi alla kröp ner i sängen gick vi ner till sjön för ett nattdopp, det är något alldeles magiskt att ta ett dopp mitt i natten här dimmorna börjar dansa över vattnet. Det är så tyst och stilla, som om det bara vore vi i hela världen. Alla somrar i den röda lilla stugan med svarta knutar vid Mossbysjön tillsammans med mormor och morfar är mina allra finaste barndomsminnen. Trodde nog aldrig att du kunde dö.

 

 

Jag saknar den humor
Som var hans sigill
Den som la grunden för att jag finns till
Som präglat min uppväxt

Vill ni kanske göra något gott i helgen kan jag rekommendera pannacotta med vit choklad och hallon- och blåbärcoulis. Jag lyxade även till det med några knäckiga havreflarn. Ikväll ska jag prova ett nytt recept som jag fått av Malin, delar med mig av det senare ifall det blir lyckat
 
Pannacotta med vit choklad, 8port: 
 
2 dl vispgrädde 
2 dl mjölk 
75 g strösocker 
4 st blötlagda gelatinblad 
240 g vit choklad, hackad
 
Hallon- och blåbärcoulis
250 g hallon & blåbär (går bra med enbart hallon) 
florsocker
 

Gör så här

1. Blötlägg gelatinbladen i vatten 20 minuter innan tillagning. Koka sedan upp grädden och mjölken i en kastrull. Tillsätt sockret och chokladen. Krama ur gelatinet och lägg ner det också. Låt allt smälta under omrörning.

2. Sila bort överflödig vätska med en finmaskig sil eller grov duk. Häll sedan upp allt i portionsformar. Låt stelna i kylen i ett par timmar.

3. Mixa hallonen och blåbär  till en puré med en stavmixer (eller gaffel). Sila bort kärnorna med en finmaskig sil och smaka av med florsocker. Vänd sedan i de färska bären. Servera med panacottan och njut!

4. Gör gärna lite extra halloncoulis som serveras i en kanna som extra tillbehör

 

Lycka till!