För några år sedan lyssnade jag sönder den här låten men nu finns den på en av mina spellistor igen. När jag lyssnar på den här så är det vissa ärr som fortfarande ömmar. Ärr som jag alltid kommer få leva med. När rädslan för att våga känna igen blir större än viljan att älska.


Måste väl tillägga att detta enbart handlar om nutid och inte dåtid, vill inte vara med om något onödigt missförstånd igen.


Don't worry about this heart of mine
Just, take your love and hit the road
There's nothing you can do or say
You're gonna break my heart anyway
So just leave the pieces when you go



Kommentera

Publiceras ej