Jag kom nyss ut från duschen. Jag tog mig en promenad efter dagens arbetspass, kände att jag fick lov att rensa huvudet litegrann. I övrigt är jag helt slut efter helgens jobb. Mitt knä är mest slut, det dunkar och gör ont. Den där promenaden var kanske inte det bästa för mitt knä men mitt huvud behövde det. Ska försöka komma igång lite smått med promenaderna igen. Nu ska jag smörja in mig, lägga en ansiktsmask, ta hand om mina händer och fötter. Lite söndagslyx. Hårinpackningen är redan avklarad. Sen efter det ska jag lägga mig i sängen med en stor kopp te, frukt i mängder och en bra bok. Egentid när den är som bäst. Hoppar ni har haft en fin helg!


I dag är det minsann ingen vanlig dag för det är Annas födelsedag. Hurra hurra HURRA! I dag blir en av mina absolut närmaste och bästa vänner ett år äldre. Jag önskade att jag kunde vara i Uppsala och fira Annas dag tillsammans med henne. Jag hoppas i alla fall att du får en fantastiskt fin födelsedag! Grattis på födelsedagen, hjärtat!



Jag älskar dig!

För några år sedan lyssnade jag sönder den här låten men nu finns den på en av mina spellistor igen. När jag lyssnar på den här så är det vissa ärr som fortfarande ömmar. Ärr som jag alltid kommer få leva med. När rädslan för att våga känna igen blir större än viljan att älska.


Måste väl tillägga att detta enbart handlar om nutid och inte dåtid, vill inte vara med om något onödigt missförstånd igen.


Don't worry about this heart of mine
Just, take your love and hit the road
There's nothing you can do or say
You're gonna break my heart anyway
So just leave the pieces when you go